Det var i slutet av november, som min pyskpunka dök upp. Jag råkade snubbla, och ramlade så jag slog i min högra höft. Jag blev så sne på mig själv, men jag hade ändå tur. Då jag hade kunnat slå mig värre. Så tur i otur, nog med eller?
Märkligt var att jag inget blåmärke fått, jag som bara behövde peta på mig så hade jag blåmärke, men nu? Det märktes inget märkligt, men jaja.
Jag kände av höften, men jag kunde inte känna att något var fel då jag har lång erfarenhet av att lyssna in min kropp. Efter några veckor, så ville jag ändå checka av med min naprapat för det störde mig mentalt.
I höften hittade hon först inget, men vid vänster skulderblad där fanns en låsning. Så när hon hade tagit bort den, fick min högra höft fnatt. Vi skrattade åt situationen, för vi båda tycker att kroppen är så magisk. Hon tog bort låsningen i bäckenet och jag gick hem, fast jag nog inte borde ha gjort det.
Så ok, vadå pyspunka? Jo, i vanliga fall så brukar jag börja förebygga mig mentalt inför storhelgerna, från slutet av november. Då storhelger som jul och nyår, får mig att må så otroligt dåligt pga av gamla erfarenheter och hur en tid som denna hela tiden ska exploateras så enormt.
Jag får mer eller mindre panik, därför är det viktigt för mig att preppa mig på flera olika sätt, men nu med höften så pös stress och oro ut istället för att ge mig ett inre lugn. Ett inre lugn som jag har lyckats hitta dom senaste åren, men nu i år skulle det bli tufft.
Efter ytterligare besök hos min naprapat, så var det dags för min julretreat i Sikfors. Å, som jag hade längtat. Eftersom min höft störde mig, så kunde jag inte ta min långa underbara runda och sen kom den mentala punkan. På självaste julafton efter min lilla promenad, helt plötslig fick jag molande värk i ryggen. Det var som om luften gick ur mig och jag, kunde enbart ta mig i kragen och bara börja andas.
Jag återvände hem igen på juldagen, men ryggen den molade på och jag fick ytterligare en tid hos min naprapat. Nä, du har inga låsningar i ryggen Tina, men det är ditt mentala som har havererat var svaret. För både hon och jag förstår, att vi kan få besvär även av det mentala i vår kropp.
Så det har varit tuffa dagar sedan julafton, där min ryggångest som jag gärna vill kalla det har varit upp och ner hit och dit. Där jag känt mig väldigt bra, och efter en stund så var molandet där igen. Detta om något tar verkligen på mitt mentala och jag blir bara så slut, men så kommer tanken. Tina ser du vad som händer? Du går just nu en utbildning, kan du se det och är du med?
En utbildning kanske ni tänker, men det är så jag har upptäckt vad livet vill ibland. Jag får gå livets utbildningar, för att bli mer än den jag var förut och för att sen finnas till för andra.
Så under dom här dagarna så har jag mediterat, jag har lyssnat på poddar, jag har skrivit, jag har varit på behandling även hos min Aurovediska hjälpreda, rehabtränat, korta promenader, jag har accepterat och jag har fyllt mig själv med gränslös kärlek och förlåtelse.
Det som också har varit viktigt för mig är att träffa lite folk, så fort juldagarna var över då jag inga vill träffa. För att vara själv är skönt till en viss gräns, men sen när du blir ensam så är det inte alltid så nyttigt i stora doser.
Det jag också har gjort det är att se över flera sanningar, som varit sanna, men dom är ju inte sanna idag. Vi kan ju faktiskt syna våra sanningar, och sen bygga om dom till sanningar som är verklighet här och nu. Varför sitter vi fast i gamla sanningar, som gör mer skada än nytta egentligen? Det här är något som jag insåg var otroligt intressant, och som jag tänker grotta vidare i.
Så min december månad, gav mig en rejäl pyspunka och mental soppatorsk. Eller jag kan kalla det för en utbildning om jag också vill, enbart för att bli något mer än jag varit innan. En utbildning som jag inte riktigt är klar med ännu utan, som jag fortfarande ska jobba mig igenom och för att återställa mig själv igen.
Allt det jag har fått vara med om kommer göra att jag växer som människa, men där jag även kan förstå andra hur dom kan ha det och med det stärka dom i deras arbete att återta livet, när livet ger oss rejäla dikeskörningar.
Om dagens text fick dig att tänka till eller som fick loss några fastbrända tankar, hör gärna av dig.
Önskar dig en underbar dag!
Din mentala hälsoinspiratör Tina Persson